Jag svarade nej. 
Det gav mig absolut ingenting att vara på behandlingshem. Det sa SOC och mamma också när jag kom hem igen.  Personalen sa att det var för att jag inte "tog emot verktygen dom ger" som dom uttryckte det, men jag tror det var för att jag faktiskt är psykiskt sjuk och behövde få min diagnos fastställd och hjälp utifrån det.

Har inte varit placerad själv utan har vänner som har varit det, dem har sagt att det inte har hjälpt alls. Att dem inte blev tagna på allvar och att personalen aldrig hade tillräckligt med tid till dem

#2 Känner igen det där lite med att personalen inte hade tid.. Dom var ofta inne på personalrummet med stängd dörr! 

#3 Tycker det är jättemärkligt. Om man arbetar på ett boende så gör man väl det förhoppningsvis för att man är intresserad av människor och vill arbeta med dem på ett eller annat sätt. Om man som personal då sitter inne i personalrummet med dörren stängd så arbetar dem ju inte alls med människorna. Har hört från vännerna att dem upplevde att personalen oftast verkade oengerade och hade gett upp hoppet. Himla trist tycker jag. Det är säkert tungt att arbeta på ett boende men man måste ju se till varje individ och dess möjligheter

#4 Klarar man inte av det så tycker inte jag att man ska jobba där heller. Människorna är där för att få hjälp och har rätt till att kontakta personalen samt behandlas med vänlighet och respekt. Det verkar inte som att alla som jobbar på behandlingshem borde jobba där… :/

#4 och # 5

Varför folk jobbar med behandling är ofta en gåta även för mig som gör det själv men något som är lite "otäckt" är att allt för många  ställen är för dålig att ta hand om personalen.

Att orka med att jobba med folk som på ett eller annat sätt mår dåligt är ofta tungt och man behöver då bra uppbackningen uppifrån. Annars blir man lite tröttare och tröttare och till slut ger man upp.

Sen är det också tyvärr många som jobbar i branschen som kanske skulle ta och titta på sig själv lite mer. Nä ingen är perfekt men ibland undrar man om det är behandlaren som ska behandlas?

Sen så är det enligt en massa undersökningar visst på det viset att behandlingsformen är sekundär relationen behandlaren/den behandlade.  Så…

Alla behandlngshem/metoder  passar inte alla. Bara för att det inte funkar för en så betyder det inte att det inte funkar för någon annan.

Vi är olika med olika behov.

pEr

#6 Håller med dig. Vet att personalen där jag bodde fick olika grejer för att ta hand om sig själva. :)

Nej, jag fick ingen hjälp tvärtom så förvärrades allt.

Jag var placerad enligt SoL (frivilligt är ju en rolig benämning..) mellan 07-10 och alla mina symptom förvärrades. Förutom att problemen ökade så började jag dricka ochmissbruka eftersom de tog in en enorm blandning av problem.

Jag skrevs ut när min pappa och Soc gav upp hoppet och det räddade förmodligen livet på mig. Just nu får jag samtal hos en utbildad terapeut, har fått en diagnos och försöker få livet att fungera. Tyvärr är ju allt miljoner gånger sämre nu än innan jag hamnade på behandlingshem. Det är fint hur ett HVB-hem kan fortsätta att drivas när de till och med lyckats förvärra någons PTSD och mående.

#8 Känner igen mig, var med om exakt samma sak. Det bara förvärrades. Hoppas du får livet att fungera iallafall och den hjälp du behöver!

Svarade nej! Som anhörig till en LVU placerad son fanns ingen hjälp att få från kommunen men min son har varit nöjd med de flesta av personalen som jobbat på instutionen. Första placeringen var bra men när han flyttades till ett behandlingshem som var öppet kunde dom köpa droger via nätet! Eftervården i hemkommunen var skrattretande, 1 gång i veckan skulle han lämna urinprov och träffa en "behandlare", 7 månader senare var han lika aktiv i sitt missbruk som innan, ändå hade han ett LVU på sig! Då kontaktade jag soc och frågade om det fick gå till på detta viset! -ja vi har sett att det inte går så bra för honom på sista tiden svarade dom. 2 månader gick utan att något hände då ringde sonen mig och bad om hjälp, han fixade inte detta längre sa han. Jag ringde soc o dom fixade fram en plats till honom igen! Efter 4 månaders behandling på låst instution flyttades han ut i en lägenhet i staden han fått sin behandling( en relativt stor stad) och med behandlingshemmets hjälp fixades det insatser som 2 gånger i veckan på eftervård, urinprov 3 gånger/veckan, "boendestödjare" 1timme/dag, sån otrolig skillnad mot första gången o han är så nöjd! Och jag är så glad som fått mitt barn tillbaka! Ska även säga att han går på NA-möten flera gånger i veckan, vilket fått honom att öppna sig och kunnat prata om många jobbiga saker och även fått många drogfria vänner. Jag själv har fått mycket stöttning av personalen men ingenting finns att erbjuda anhöriga på hemmaplan! Hade gärna sett att det fanns en föräldragrupp som soc kunnat hänvisa till när man stod där med alla känslor och frågor om framtiden för en missbrukare och Hans familj!

#10 Åh va kul att höra att eftervården faktiskt funkade senare! Vet att flera kommuner brukar vara slarviga med den delen. 
Så kul att läsa Men jag håller med, en anhöriggrupp borde finnas tycker man!

Jag var inne på behandling 97-01 pga en psykos jag fick 97.

Sen när jag blev 21 var dom tvungna att ta bort mitt LVU, då sa föreståndaren till och med att min placering på det hemmet hade varit helt onödig då jag ej varit mottagen för behandling på alla åren. Även en av mina kontaktpersoner sa att det inte var rätt ställe för mig att vara på. Men det tyckte socialen. Så när jag var 21 fick jag en lägenhet, och sen fick jag klara mig själv. Inte ett ord har jag hört från dom sen dess.

Dock hade jag redan skaffat mig en praktikplats på utsidan, där jag senare fick jobb också. Nu har jag jobbat där i 12 år, och har 2 barn.

Jag fick absolut ingen hjälp och jag anser att min tid på behandlingshemmet var förvaring och inget annat.

#13 Pratade du något med socialen om detta under tiden?

#14 Ja det gjorde jag, jag frågade dem alltid varför de tvingade mig att vara där och varför de ljög om att det var frivilligt… Det enda svar jag fick var att "det är inte frivilligt att skada sig".

#15 Konstigt svar tycker jag.. 

#16 Jo det tyckte jag med, förstod aldrig riktigt vad det innebar.

#17 Nej, man kan ju undra vad dom menade!